Mona Sahlin försöker slå ”röda dunster” i ögonen på väljarna.

29 oktober 2009

 Mona Sahlin hamrar nu återigen in, denna gång från scenen på socialdemokraternas partikongress, att regeringens skattesänkning, dvs de fyra jobbskatteavdragen går till ”den rikaste tiondelen av befolkningen”. Orden är ”själavård riktade till medlemmarna,” sade Melin på Aftonbladet. Vad än Mona Sahlin säger så kan sjuksköterskan eller metallarbetaren titta i sin plånbok och där finna ca 1500 kr mer i månaden efter skatt, dvs motsvarande en löneökning på 18000 beskattade kronor om året och ca  36 000 kr för en familj.

 Även om de rika fått något mer i kronor; en inkomst på 25 000 kr ger 1 567 kr medan en inkomst på 50 000 kr ger 1 658 kr, så är det procentuella utfallet 5 % för den högre lönen och 8 % på den lägre. Alla kan konstatera att en liknande skattesänkning eller löneökning har inte någonsin kommit dem till del.

 Och ser man inte pengarna när de finns, kommer man bestämt att se dem när de är borta, för bort kommer de om Lars Ohly får råda och får han inte råda så kommer i alla händelser det fjärde jobbskatteavdraget att försvinna .

Vem som helst som går in i skatteskalorna och tittar kan konstatera att det är ”röda dunster” som Mona Sahlin försöker slå i ögonen på väljarna, när hon talar om att skattesänkningarna bara går till de rika och att det inte är skatt efter bärkraft. Där finner man att en inkomst på 50 000 kr beskattas med    16 782 kr , medan inkomsten på 25 000 kr beskattas med 5 446 kr . Visst får den med högre inkomst ta sitta ansvar.

Genom att gå in i systemet kan man få en klar uppfattning och inte acceptera röda dunster.

 


Skatter och ideologi

18 oktober 2009

Frihet och ansvar

Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring.

Med alliansen har skattekvoten sänkts från 60% till 55,6%. Det är den största inkomstskattesänkningen i Sverige under decennier som gör att människor får behålla mer av sina inkomster och därigenom får större beslutanderätt över de egna intjänade pengarna. Människors egen beslutssfär ökar, och även deras ansvar. Här står alliansen och de rödgröna på helt olika ideologiska planhalvor.

Att sänka skatten är aldrig ”rätt” för (S),(V) och (MP). Medborgarnas pengar används alltid bättre och klokare av politikerna. Efter att tidigare varit emot, går de nu med på att låta de nuvarande tre jobbskatteavdragen stå kvar om de vinner regeringsmakten men de säger alla tre nej till det kommande fjärde avdraget.
Här är det inte den ideologiska inriktningen som avgör sällningstagandet utan ett ”under galgen beslut.”  Hade de rödgröna suttit vid makten och inte alliansen hade medborgarna inte fått se röken av några skattesänkningar.
I ett diskussionsprogram i Sveriges radio hörde jag för inte så länge sedan Göran Greider säga att ”vi har kommit till vägs ände beträffande skattesänkningar” och i riksdagens budgetdebatt sade Vänsterpartiet: ”vi säger nej till orättvisa skattesänkningar” och Mona Sahlin: ”den rikaste tiondelen tjänar på det samhälle Reinfeldt skapar.

Fakta och kunskap om hur det verkligen förhåller sig lär bli de rödgrönas värsta fiende. Effekten av jobbskatteavdragen har haft svårt att tränga fram och borde naturligtvis tydliggöras på lönebeskedet men nu tycks de flesta ha nåtts av insikten att det blir mer i plånboken varje månad och varför det blir det.
För ett vårdbiträde blir det från januari 2010 med det fjärde jobbskatteavdraget totalt 1 480 kr i månaden mer i plånboken.
Fakta är också att det är de med låga- och normala inkomster som har fått de största skattelättnaderna av jobbskatteavdraget i förhållande till den egna inkomsten.
Sänkt skatt som andel av en månadslön på 21 900 kr är 6,8 % medan den sänkta skatten som andel av en månadslön på 57 000 kr är 3,1 %.

Om vi sedan jämför Sverige med andra EU-länder har vi fortfarande, trots dessa skattesänkningar som de rödgröna är så mycket emot, en topposition i fråga om skattetryck. Sverige ligger för närvarande på andra plats i skattetryck efter Danmark, men snart är vi tillbaka på första plats, då Danmark är på väg att sänka sina skatter.
Här återstår mycket att göra.


Åldersdiskriminering

03 oktober 2009

Alf Svensson tycker att vi skall sluta tjata om ålder och undrar varför just vi i Sverige så gott som alltid skall lägga till ålder eller födelsedatum på dem som omnämns i media. Han säger på Brännpunkt i SvD att ingen söder om Öresund har frågat om hans ålder. I Europaparlamentet efterfrågas hans CV, ”man vill förvissa sig om vad personen har för erfarenhet”.

Jag hade för inte så länge sedan temat uppe i artikeln Mediabilden av äldre. Jag anser att vi skall fundera över attityden gentemot äldre i Sverige och tycker att alla vi 65+ , som utgör 20 % av befolkningen, borde gå till storms mot den fördomsfulla bilden av äldre i media. Flera forskare visar att äldre är en grupp som stereotypiseras inom medierna och samhället. M. Nilsson har i sin avhandling också visat att äldre är en kategori som det talas om, men inte till. Det är också sällan som det talas utifrån positionen som äldre.

I dagens attitydklimat är det ung ålder som förs fram som en merit i sig, inte mognad och erfarenhet . En ung person kan framhålla att ” jag skulle då bli den yngste ledamoten i ..” och menar att det är en alldeles tillräcklig merit och detta går hem men tänk tanken att någon skulle lansera sig med att ” jag skulle då bli den äldste ledamoten i ..”.

Ronald Reagan (president från 70-78 år) attackerades av en motkandidat för sin ålder och svarade med ”I won´t hold your youth and inexperience against you, if you don´t hold my experience against me.” Hade han fått chansen i dagens Sverige, och hade Konrad Adenauer, förbundskansler från 73-78 år?

Vi har flera framstående svenska forskare i USA som här hemma fallit för ålderssträcket men som där tas emot på sina meriter och får förnämliga positioner. Nu senast professor Jan-Åke Gustafsson, toppforskare vid Karolinska institutet, som åker till Houston i Texas och där får ett anslag på mer än 25 miljoner. Han säger att i Houston har ingen frågat hur gammal han är , ”det enda som räknas är kompetensen”.

I ett telefontyckarprogram i Sveriges radio uttryckte en ung man åsikten att äldre från 65 år inte skulle få rösta men gick sedan med på 72 år. Skälet han angav var att ”de ändrar sig inte, har svårt att lära sig”. Att han själv aldrig skulle nå upp ens till en del av dessa åldrade personers aktuella förmåga att lära sig föresvävade honom inte. Bara själva det faktum att han var ung gjorde honom mer kapabel än en äldre person.

Fyra läkare på Karolinska universitetssjukhuset har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering. Samtliga har fått sluta vid 67 års ålder trots att de önskat stanna kvar. Sjukhuset har lagen på sin sida men Diskrimineringsombudsmannen vill pröva om lagen om anställningsskydd faller inom ramen för det undantag som diskrimineringslagen tillåter.

Det blir mer än spännande att ta del av utfallet av prövningen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.