Vad beror det på att det just i Sverige tas som självklart att de äldre inte bör vara med där beslut fattas?

Den frågan ställde nobelpristagaren Arvid Carlsson, journalisten Ulf Nilsson, professor emerita Barbro Beck-Fries m fl på DN debatt den 11 september 2002.

 De skriver – Alla grupper i samhället försöker organisera sig för att hävda sina särintressen. Det märkliga är att de äldre inte förmått detta. De stora pensionärsorganisationerna arbetar i första hand för att ge pensionärerna en rikare fritid.

Medan andra grupper skaffat sig förhandlingsrätt och pengar som gör att de kan sätta makt bakom orden har pensionärsorganisationer i nåder beviljats ”samrådsrätt”.

Riksdagspartierna försvarar sig med att det måste anses spela mindre roll om de äldre är representerade i de beslutsfattande församlingarna. Det viktiga är att deras intressen tas till vara. Det är möjligt. Men varför kan då inte kvinnorna nöja sig med att låta männen tillvarata deras intressen och de unga nöja sig med att de äldre tar till vara deras intressen? –

 Artikeln skrevs för snart åtta år sedan men kunde lika väl ha varit skriven år 2010.

Hur ser de stora pensionärsorganisationerna SPF och PRO och de politiska pensionärsnätverken i dag på frågan om äldres representation i de beslutande församlingarna? Skall åldrarna 65+ vara med där beslut fattas eller skall deras intressen ”tas till vara” av andra grupper?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: