Datainspektionen begär lagreglering om hur länge kollektivtrafiken får lagra reseuppgifter

En icke tidsbegränsad lagring av privatpersoners resrutter och restider med allmänna kommunikationer via ”smartkort” var ett av de exempel jag tog upp i min motion Personlig integritet till Stockholmsförbundets stämma.

Det fick exemplifiera en av många integritetskänsliga åtgärder och beslut som fattats utan en genomförd analys av systemets konsekvenser och utan ett genomarbetat regelverk.

 Nu larmar Datainspektionen om att reseuppgifter lagras alldeles för länge.

Reseinformation om enskilda personers resor kan räknas som allmän handling och sparas då utan tidsbegränsning enligt arkivlagen. Datainspektionen vill därför att det tas fram regler som säkerställer att uppgifterna inte sparas längre än nödvändigt.

 Datainspektionens begäran om lagreglering är i högsta grad befogad.

 Dessutom är det är bara några veckor sedan inspektionen kunde konstatera att det är för lätt för anställda på svenska myndigheter att komma åt personuppgifter

 En integritetsinskränkande åtgärd kan i sig verka rimlig eller befogad men varje åtgärd måste sättas in i ett systematiskt sammanhang. Bristen på sammanhang kan leda till att de sammanlagda effekterna av nya beslut inte blir uppmärksammade.

Ledstjärnan måste vara att varje åtgärd analyseras i grund, vägs samman med andra integritetskänsliga åtgärder och att ett regelverk för hantering utarbetas innan åtgärden genomförs.

 Den nya teknikens möjligheter till övervakning och kartläggning har inga gränser och vi måste skydda oss mot de icke planerade effekter som leder in i kontrollsamhället

Parlamentarisk kompetens

Parlamentarisk kompetens var ämnet för en artikel jag skrev och fick publicerad i förra veckan.

Jag tyckte att en så viktig fråga som parlmentarikernas kompetens sällan blir belyst i media.  Vad en bra EU- parlamentariker förväntas kunna klara och vilka arbetsinsatser, kunskaper och erfarenhet som krävs för att göra ett bra jobb för Sverige och Europa blir sällan rannsakat.

En entusiastisk men oprövad ungdom kunde med emfas framhålla i valrörelsen att ”jag skulle då bli den yngste parlamentarikern”, som om just detta faktum skulle ge Sverige fördelar på den stora arenan, utan att ett sådant uttalande blev ifrågasatt eller kommenterat i media.

I EU fattas beslut som får stor betydelse för Sverige och oss svenskar. EU-direktiv inom olika områden skall omsättas i svensk lag. Av de ca 40 lagar som nu träder i kraft den 1 juli är ca en femtedel EU-relaterade.

Den 24 juni sommarpratade Finlands utrikesminister Alexander Stubb i P1 och uttalade då följande om EU. ”En EU-parlamentariker i dagens läge har mera makt i EU-lagstiftning än en enda svensk minister. Det är otroligt viktigt att välja kompetenta personer till EU-parlamentet.”

 För att Sverige med sina 18 av de 736 platserna i EU-parlamenetet skall kunna hävda sig och driva den linje som vi anser är bra för Sverige och Europa krävs både kunskap, erfarenhet och politisk kompetens.  

 Varför diskuterar vi inte detta? Egentligen borde frågan intressera oss alla