Politiken behöver mer kompetens

”Politiken behöver mer kompetens, inte fler av den ena eller andra sorten” skriver Fredrik Kärrholm i sin artikel Politiken är drabbad av barnslig åldersnoja (SvD 12/7).

Men så tycker inte de politiska partierna. De vill lyfta fram unga och ha fler yngre på vallistorna.

I Sverige kan man med emfas framhålla som något mycket positivt och som en merit i sig   – att jag skulle då bli den yngste politiske företrädaren –  och göra det i trygg förvissning om att som regel ha medierna med sig.    Att framhålla erfarenhet och kompetens, utbildning och arbetslivserfarenhet väcker inte samma positiva medieintresse.

Vi är enormt fixerade vid ålder i Sverige och attityderna gentemot äldre är negativa.

En anledning till att vi är så fokuserade på ålder kan vara det ständigt närvarande personnumret. Det är alltid den första information som vi ska lämna om oss själva i de flesta sammanhang.

Men kompetensen är det viktigaste i politik och arbetsliv och det är den som ska lyftas fram – till fördel för oss alla.

———————————————————–

Politiken är drabbad av barnslig åldersnoja | SvD

också gamlingarna är nöjda.

P1 Studio 1 rapporterar positivt om Katarinagårdens äldreboende i Stockholm.

Det är värdefullt att bra exempel lyfts fram men jag studsar över reporterns ordval:  också gamlingarna är nöjda.

Att tala om  –  de äldre eller de gamla – skulle ha speglat en helt annan attityd.

 

 

 

 

Attityder nu en fråga för Regeringen

I direktiven till den nya pensionsutredningen skriver Regeringen att den vill ha analyser av hinder i regler, attityder och arbetsmiljö som försvårar ett längre arbetsliv.

Att få fler att arbeta längre handlar inte bara om att höja åldersgränserna för pension.

Utredaren ska lämna en delredovisning senast den 26 januari 2012.

Det kommer att bli särskilt intressant att ta del av utredarens redovisning av hinder i attityder.

 

SvD Näringsliv har nyligen tagit upp ämnet Åldersfixeringen i arbetslivet.

Styrelseproffset Akbar Seddigh säger i artikeln : ”Vi är enormt fixerade vid ålder i Sverige.”

I USA har han en styrelsekollega som år 83 år och i Asien ska man helst vara 45-plus för att få respekt.

Flera experter menar att en stor anledning till att vi är så fokuserade på ålder i Sverige är det ständigt närvarande personnumret.

Professor Lars Trädgårdh påpekar att i USA är åldern helt skyddad men i Sverige är personnummerfrågan den första frågan man får.

Professor Lars Andersson, professor i Äldre och åldrande, har skrivit en bok om Ålderism. Den handlar om ålder som grund för fördomar och diskriminering. Han anser att det är en allvarlig form av diskriminering att inte få jobba så länge man vill.                                                                                                                                            Han menar att de viktigaste orsakerna till ålderism är de lagar och strukturer som råder i samhället och där är pensionsåldern och representationen i riksdagen viktiga frågor.                                                                                                                                                                                                                                                             I valet 2010 var 25 procent av väljarna 65 år eller äldre, men bara 3 procent av de valda ledamöterna.

Det finns alltså all anledningen att ta itu med attitydfrågan och inte bara från regeringshåll.

Åldersfixeringen i svenskt näringsliv

Värdefullt att SvD Näringsliv har tagit upp ämnet Åldersfixeringen i arbetslivet ( 10/5-12/5   svd.se/naringsliv )

och lyckats engagera läsarna.

 Att många nu upprörs över inställningen gentemot äldre i arbetslivet är inte en dag för tidigt. Samhällslivets olika områden genomsyras av ungdomskult och uträkningen sker allt tidigare. Kunskap och erfarenhet väger lätt, ungdom väger tungt.

Svenskt attitydklimat måste ändras och ett stort ansvar för att åstadkomma detta har alla vi som ”har åldern inne”.

25 % av väljarkåren är över 65 men inte ens 3 % av riksdagsledamöterna. Detta borde också uppröra och väcka debatt.

Negativ information: cancer drabbar främst de äldre, men vård och forskning riktar sig främst till de yngre.

I Cancerfondsrapporten 2010 konstateras att cancer drabbar framförallt äldre men att både vården och forskningen riktar sig främst till de yngre.

Rapporten visar att det till och med händer att cancerpatienter inte får behandling bara för att de är gamla

Äldre inom arbetsliv och politik

SR-programmet Vetandets värld Äldre i arbete handlade den 19/1 om fem läkare, mellan 69 och 71 år, som alla gärna vill fortsätta att arbeta men bara en av dem har möjligheten i läkarbristens Sverige. Det var den 71-årige ortopedkirurgen som arbetar kvar hos sin privata arbetsgivare St Görans sjukhus.

Hans Glaumann, Karolinska Institutet, och hans tre kollegor är däremot uppsagda och får inte fortsätta efter 67, helt enligt avtalet mellan läkarförbundet och landstinget som innebär tack och adjö vid 67 till några av våra mest kompetenta och erfarna läkare.

Vi behöver arbeta längre för att klara våra välfärdsmål och vi behöver seniorerna för att klara volym och kompetens i arbetslivet, sade Ann Christin Nykvist, generaldirektör för Statens pensionsverk.

I programmet framhölls politiken som ett föredömligt område vad gäller möjlighet att arbeta högt upp i åldrarna. ”I politiken finns inga gränser” sade Hans Glaumann och nämnde namn som De Gaulle, Adenauer och Reagan som alla hade arbetat högt upp i åldrarna och gjort värdefulla insatser.

Naturligtvis finns det också inom politiken personer med kunskap, kompetens och erfarenhet som bör fortsätta att arbeta till nytta för samhället.

Var hittar man i Sverige generation 65+ inom politiken? Pensionärerna utgör faktiskt över 20% av valmanskåren.

Vad beror det på att det just i Sverige tas som självklart att de äldre inte bör vara med där beslut fattas?

Den frågan ställde nobelpristagaren Arvid Carlsson, journalisten Ulf Nilsson, professor emerita Barbro Beck-Fries m fl på DN debatt den 11 september 2002.

 De skriver – Alla grupper i samhället försöker organisera sig för att hävda sina särintressen. Det märkliga är att de äldre inte förmått detta. De stora pensionärsorganisationerna arbetar i första hand för att ge pensionärerna en rikare fritid.

Medan andra grupper skaffat sig förhandlingsrätt och pengar som gör att de kan sätta makt bakom orden har pensionärsorganisationer i nåder beviljats ”samrådsrätt”.

Riksdagspartierna försvarar sig med att det måste anses spela mindre roll om de äldre är representerade i de beslutsfattande församlingarna. Det viktiga är att deras intressen tas till vara. Det är möjligt. Men varför kan då inte kvinnorna nöja sig med att låta männen tillvarata deras intressen och de unga nöja sig med att de äldre tar till vara deras intressen? –

 Artikeln skrevs för snart åtta år sedan men kunde lika väl ha varit skriven år 2010.

Hur ser de stora pensionärsorganisationerna SPF och PRO och de politiska pensionärsnätverken i dag på frågan om äldres representation i de beslutande församlingarna? Skall åldrarna 65+ vara med där beslut fattas eller skall deras intressen ”tas till vara” av andra grupper?

Åldersdiskriminering

Alf Svensson tycker att vi skall sluta tjata om ålder och undrar varför just vi i Sverige så gott som alltid skall lägga till ålder eller födelsedatum på dem som omnämns i media. Han säger på Brännpunkt i SvD att ingen söder om Öresund har frågat om hans ålder. I Europaparlamentet efterfrågas hans CV, ”man vill förvissa sig om vad personen har för erfarenhet”.

Jag hade för inte så länge sedan temat uppe i artikeln Mediabilden av äldre. Jag anser att vi skall fundera över attityden gentemot äldre i Sverige och tycker att alla vi 65+ , som utgör 20 % av befolkningen, borde gå till storms mot den fördomsfulla bilden av äldre i media. Flera forskare visar att äldre är en grupp som stereotypiseras inom medierna och samhället. M. Nilsson har i sin avhandling också visat att äldre är en kategori som det talas om, men inte till. Det är också sällan som det talas utifrån positionen som äldre.

I dagens attitydklimat är det ung ålder som förs fram som en merit i sig, inte mognad och erfarenhet . En ung person kan framhålla att ” jag skulle då bli den yngste ledamoten i ..” och menar att det är en alldeles tillräcklig merit och detta går hem men tänk tanken att någon skulle lansera sig med att ” jag skulle då bli den äldste ledamoten i ..”.

Ronald Reagan (president från 70-78 år) attackerades av en motkandidat för sin ålder och svarade med ”I won´t hold your youth and inexperience against you, if you don´t hold my experience against me.” Hade han fått chansen i dagens Sverige, och hade Konrad Adenauer, förbundskansler från 73-78 år?

Vi har flera framstående svenska forskare i USA som här hemma fallit för ålderssträcket men som där tas emot på sina meriter och får förnämliga positioner. Nu senast professor Jan-Åke Gustafsson, toppforskare vid Karolinska institutet, som åker till Houston i Texas och där får ett anslag på mer än 25 miljoner. Han säger att i Houston har ingen frågat hur gammal han är , ”det enda som räknas är kompetensen”.

I ett telefontyckarprogram i Sveriges radio uttryckte en ung man åsikten att äldre från 65 år inte skulle få rösta men gick sedan med på 72 år. Skälet han angav var att ”de ändrar sig inte, har svårt att lära sig”. Att han själv aldrig skulle nå upp ens till en del av dessa åldrade personers aktuella förmåga att lära sig föresvävade honom inte. Bara själva det faktum att han var ung gjorde honom mer kapabel än en äldre person.

Fyra läkare på Karolinska universitetssjukhuset har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering. Samtliga har fått sluta vid 67 års ålder trots att de önskat stanna kvar. Sjukhuset har lagen på sin sida men Diskrimineringsombudsmannen vill pröva om lagen om anställningsskydd faller inom ramen för det undantag som diskrimineringslagen tillåter.

Det blir mer än spännande att ta del av utfallet av prövningen.