Äldre inom arbetsliv och politik

26 januari 2010

SR-programmet Vetandets värld Äldre i arbete handlade den 19/1 om fem läkare, mellan 69 och 71 år, som alla gärna vill fortsätta att arbeta men bara en av dem har möjligheten i läkarbristens Sverige. Det var den 71-årige ortopedkirurgen som arbetar kvar hos sin privata arbetsgivare St Görans sjukhus.

Hans Glaumann, Karolinska Institutet, och hans tre kollegor är däremot uppsagda och får inte fortsätta efter 67, helt enligt avtalet mellan läkarförbundet och landstinget som innebär tack och adjö vid 67 till några av våra mest kompetenta och erfarna läkare.

Vi behöver arbeta längre för att klara våra välfärdsmål och vi behöver seniorerna för att klara volym och kompetens i arbetslivet, sade Ann Christin Nykvist, generaldirektör för Statens pensionsverk.

I programmet framhölls politiken som ett föredömligt område vad gäller möjlighet att arbeta högt upp i åldrarna. ”I politiken finns inga gränser” sade Hans Glaumann och nämnde namn som De Gaulle, Adenauer och Reagan som alla hade arbetat högt upp i åldrarna och gjort värdefulla insatser.

Naturligtvis finns det också inom politiken personer med kunskap, kompetens och erfarenhet som bör fortsätta att arbeta till nytta för samhället.

Var hittar man i Sverige generation 65+ inom politiken? Pensionärerna utgör faktiskt över 20% av valmanskåren.

Annonser

Vad beror det på att det just i Sverige tas som självklart att de äldre inte bör vara med där beslut fattas?

17 januari 2010

Den frågan ställde nobelpristagaren Arvid Carlsson, journalisten Ulf Nilsson, professor emerita Barbro Beck-Fries m fl på DN debatt den 11 september 2002.

 De skriver – Alla grupper i samhället försöker organisera sig för att hävda sina särintressen. Det märkliga är att de äldre inte förmått detta. De stora pensionärsorganisationerna arbetar i första hand för att ge pensionärerna en rikare fritid.

Medan andra grupper skaffat sig förhandlingsrätt och pengar som gör att de kan sätta makt bakom orden har pensionärsorganisationer i nåder beviljats ”samrådsrätt”.

Riksdagspartierna försvarar sig med att det måste anses spela mindre roll om de äldre är representerade i de beslutsfattande församlingarna. Det viktiga är att deras intressen tas till vara. Det är möjligt. Men varför kan då inte kvinnorna nöja sig med att låta männen tillvarata deras intressen och de unga nöja sig med att de äldre tar till vara deras intressen? –

 Artikeln skrevs för snart åtta år sedan men kunde lika väl ha varit skriven år 2010.

Hur ser de stora pensionärsorganisationerna SPF och PRO och de politiska pensionärsnätverken i dag på frågan om äldres representation i de beslutande församlingarna? Skall åldrarna 65+ vara med där beslut fattas eller skall deras intressen ”tas till vara” av andra grupper?


Andra världskriget

13 januari 2010

Den franska dokumentärserien Världens undergång som skildrar andra världskriget är skakande och gripande.

1950, fem år efter fredsslutet, for mina föräldrar ut i Europa och min bror och jag var med. Jag minns husskeletten, ruinerna, jordstampad mark i städerna, människor med träben, fiolspelare i gathörnen antagligen framstående musiker som nu kämpade för att få ihop en slant till mat, ödeläggelsen och de utbombade husen kring Kölnerdomen som ensam stod kvar oskadd.

Men framtidstro fanns, i en ruin intill kyrkan hade man placerat en pelargon i det som en gång hade varit en fönsteröppning. Jag minns också glädjen och vänligheten mot oss som kom resande.

Att de krigförande i detta fruktansvärda krig efter freden kunde gå samman i de Europeiska gemenskaperna, som så småningom blev EU är storartat


Vårt kulturarv; att ta del av och att vårda.

06 januari 2010

 Härlig och mäktig orgelmusik i Engelbrektskyrkans vackra kyrkorum är en fantastisk och underbar kombination.

På Trettondagen spelade Stefan Therstam virtuost på Grönlundsorgeln som omfattar 86 stämmor med 6212 pipor och är en av landets största kyrkorglar.

Den ståtliga kyrkan i jugend och nationalromantisk stil belägen på det gamla kvarnberget på Östermalm  var upplyst av levande ljus. Det blev en stund att bära med sig in i det nya året.


Röda dunster som förflyktigas så fort man sätter på informationsljuset.

03 januari 2010

Två dagar före julafton stod Veronica Palm (S), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, i riksdagens talarstol och talade om sin oro för sjukförsäkringen.

 För vem talade hon?

Uppenbarligen hoppas hon på att människor inte vet, att de inte förstår, att de skall ta vad hon säger för gott. Alltid är det några som låter sig luras av de röda dunsterna som dock förflyktigas så fort man sätter på informationsljuset.

Vad är det hon uttrycker oro för?

Enligt Veronica Palm är ”grundproblemet att det finns en sista dag. Regeringen har bestämt hur länge du har rätt att vara sjukskriven med sjukpeng. Det finns en sista dag.  Det gör mig orolig”, säger hon.    

Hon och socialdemokraterna borde ha oroat sig i många år för det som Anna Hedborg, tidigare socialdemokratisk sjukförsäkringsminister, tidigare generaldirektör för försäkringskassan, uttryckte så här:

”Tidigare fungerade sjukförsäkringen som en parkeringsplats för problem som den inte var avsedd för”.

Riksrevisionen uttalade å sin sida i en rapport 2007, En sjukförsäkring som rullade på utan mål och utan mening”.

 Veronica Palm och socialdemokraterna borde också oroa sig för att inte gå i takt med LO.

LO föreslog i en idéskrift (2007) om morgondagens sjukförsäkring en begränsning för perioden med sjukpenning till 14-15 månader och att undantag från tidsbegränsningen måste vara möjliga. Riksdagen har beslutat om 30 månader(12+18) dvs dubbelt så lång tid och samtliga de undantag som LO föreslog.

 Att blicka ut mot andra länder vidgar ens perspektiv. Hur gör man utanför Sverige? Alla länder i OECD utom två har kortare sjukförsäkringsperiod än Sverige.

Alla, även den tidigare socialdemokratiska regeringen och LO insåg att en reformering av sjukförsäkringen var nödvändig men det var Alliansen som tog ansvar och genomförde det som var svårt men nödvändigt.

 Veronica Palm frammanar oro när hon säger ”Varför är det så viktigt att rycka undan ersättningen för människor?”

Alternativen som finns när tidsgränsen löpt ut i sjukförsäkringen är fortsatt sjukpeng utan bortre tidsgräns, sjukersättning eller omförsäkring till arbetsförmedlingen. Ingen lämnas utan hjälp eller ersättning vilket man kan tro när man lyssnar på oppositionen.

 Veronica Palm frammanar oro när hon talar om ”oro för en försäkringslöshet som breder ut sig i Sverige. för att de generella och allomfattande välfärdsförsäkringarna börjar rämna”.

 Den oron kan stillas genom att hämta information i statsbudgeten. Där kan man läsa att området ” ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp utgör 12,5% av statsbudgeten, dvs 101,7 miljarder.

Gunnar Axén (M), ordförande i socialförsäkringsutskottet sammanfattade alla dessa utrop om oro på ett kärnfullt sätt: ”Varje gång Veronica Palm öppnar munnen blir tusentals människor oroliga helt i onödan. Jag manar till en viss eftertanke i debatten”