Den 3 mars presenterade Regeringen och Miljöpartiet en ramöverenskommelse om migrationspolitiken:
– Återvändandet för dem som fått avslag på sin asylansökan ska ske med humanitet och värdighet. Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta.
Frågan om att utvidga skyldigheten för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård åt asylsökande, personer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas i landet är föremål för utredning. Ambitionen är att rätten till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård.-
Att hjälpa en människa som är i akut behov av sjukvård, men som inte har rätt till fri sjukvård och inte kan betala för sig just då, är en medmänsklig handling och känns som en självklarhet. Hälso- och sjukvårdslagen tillerkänner också alla människor, inklusive ”papperslösa”, rätt till akut vård.
Sedan 2009 erbjuds ”papperslösa” patienter inom Stockholms läns landsting utöver akut vård, även omedelbart nödvändig vård. Papperslösa patienter betalar samma avgifter som turister, det vill säga den fulla taxan men i praktiken avskrivs oftast vårdräkningen.
Regeringen utreder nu om landstingen ska ha skyldighet att ge subventionerad hälso-och sjukvård till grupper som vistas illegalt i Sverige.
Det gäller personer som håller sig undan så att ett domstolsbeslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas. Det gäller också personer som vistas i Sverige utan papper och utan tillstånd av den anledning att de aldrig ens ansökt om nödvändiga tillstånd.
Att ge laglig rätt till skattefinansierad sjukvård till människor som vistas olagligen i Sverige är att stifta en mycket motsägelsefull lag.
”Storebror staten” kontrollerar alltför många detaljer i våra liv men den andra ytterligheten att tusentals människor lever i Sverige utan att myndigheterna varken vet vilka de är eller var de bor är oacceptabel, och medför allvarliga problem för samhället. Ett vidsidansamhälle, utanför lagen, är inte värdigt varken Sverige eller dem som lever här vid sidan om.
Regeringen säger också i Ramöverenskommelsen:
Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta.
Att då koppla laglig rätt till några av de välfärdssystem som är uppbyggda av och för landets medborgare till detta vidsidansamhälle känns varken självklart eller ens rimligt.